Vi fick ett tips om en jättetrevlig restaurang med tillhörande beach i somras fast då blev det aldrig av att vi åkte dit. Nu fick vi samma tips igen och den här gången kom vi iväg.
Efter knappt en och en halv timmas körning varav mycket av tiden gick åt på den slingrande vägen genom det gamla bergskedjan Massif des Maures där man näst intill möter sig själv i kurvorna så var vi framme.
Den här gången var själva destinationen målet med resan men annars är själva turen genom bergsmassivet en upplevelse i sig. Namnet kommer av ordet maouro som betyder mörk . Massif des Maures är nämligen täckt av korkekar, kastanjer och pinjeträd vilket gör undervegetationen och känslan mörk.
Så när vi till slut kom fram såg vi fram emot en god lunch i skuggan av Pinjeträden med utsikt över medelhavet.
Man får stanna till vid en dam som agerar parkeringsvakt och när vi betalt 8 E talar hon om att vi får åka och parkera och det finns WC och dusch samt en restaurang.
Tyvärr glömde hon berätta att restaurangen stängde för säsongen igår...:(
Vilken tur att vi åt en bastant frukost och hade en flaska vatten att festa på då vi intog en av de finaste stränderna på hela Cote d'Azur .
Mjukaste , finaste Karibiensand, långgrunt, varmt och skönt.
Vi stannade tills våra magar protesterade och fick sedan söka upp en snabbmatsrestaurang istället :)
V kommer dock definitivt återvända nästa år innan säsongen är över!
Det var väl värt mödan att hitta denna pärla .
Det gick rejäla vågor idag så jag förstår att det var populärt att surfa på dessa .
Bukten verkade vara populär att ankra i och sedan ta sig in till stranden över dagen.
